Äntligen på Systemet

För en tid sedan deltog jag i en provsmakning på Slottskällans Bryggerier i Uppsala. Vi fick testa deras sortiment och bland flera goda öl fanns en blommig ale som kallades Blond Ale. Tyvärr ej till försäljning - inte ens som beställningsvara-  på bolaget, fick vi veta. Men. Sedan en vecka har Systembolaget i Svava-Gallerian dispens att saluföra närproducerade produkter. Bravo, Systembolaget! 

Hoppas den är lika god som jag minns den.

ps,  best-nr: 89776

Jim Jarmusch, på SVT! (förstås)

SVT visar tre Jarmuschfilmer tre dagar i rad med start måndagkväll på SVT2. Det är Stranger Than Paradise, imorgon tisdag visas Down by Law och på onsdag Mystery Train.Värt att veta är att Tom Waits har en av huvudrollerna i tisdagens film och att - bland andra- Joe Strummer syns i "elvisfilmen" Mystery Train

HBO

Råkade av en ren händelse - sent i går kväll - se början av ett avsnitt av John från Cincinatti som är en HBO produktion. För den som inte vet det så gör HBO världens bästa TV serier. Homicide, Sopranos, The Wire, Six Feet Under, Rome, Extras och så vidare. Jag vet inte vad John handlar om eller hur länge SVT (för det är vanligtvis den kvalitetsmedvetna kanalen som sänder HBO serier) har visat serien eller vad den handlar om. Men vist blev jag intresserad , inte minst när jag såg att författaren Kem Nunn stod med i produktionsteamet OCH att Joe Strummers "Johnny Appleseed" var ledmotiv. En underskattad låt, för visst gjorde han bra grejer även efter The Clash?

En kväll på Hughes

1988 spelade Waterboys in LP´n Fishermans Blues. Det var ingen ordinär inspelning då plattan består av låtar från olika sessions utspridda på en tvåårs period. Huvudparten av låtarna som slutligen fick plats på själva LP´n spelades in i den lilla byn Spiddal på Irlands västkust. Bandet hyrde under ett år Spiddal House (ett slags mindre herrgård, byns absolut största byggnad) och mängder av Irländska musiker kom på besök. Det cirkulerar mängder med " The Fisherman Blues Sessions" i form av tejper och vinylboots och inte ens Mike Scott har fullständig koll på vad som spelades in under den här perioden. Filmsnutten ( som är mer än en snutt, faktisk 10 min) är från den lokala puben (Hughes Bar) en novemberkväll 2004 då Mike Scott och Steve Wickham är på återbesök i Spiddal . Någon (med videokamera) förevigade sessionen som bland annat innehåller "The Ballad of Barbra Allen" , en låt som jag aldrig tidigare hört med Waterboys. Sommaren 1992 besökte hustrun och jag både Hughes och Spiddal House. 

Städer med slogans

Enköping är ju Sveriges närmaste stad. Fagersta har sin märkliga, men kanske fyndiga (?),  slogan "Här får du livstid". De flesta städer har numera en slogan , det gäller ju att hävda sig och synas. De styrande i den lilla skotska staden Huntly utnyttjade det faktum att poeten George McDonald (1824-1905) föddes i Huntley och att Mike Scott ( Waterboys)  satt toner till "Room To Roam" från plattan med samma namn som kom 1990. Sången är numera stadens anthem. Resultatet kan du se här: 

ABBA The Hype

Det är mycket ABBA nu. 

Igen. 

Film, Musical, sommarprogram och en litteratur professor från England jämför texterna med Shakespeare!

Har aldrig hajjat ABBAS storhet. Visst, jag vet att de är ett av världens största popband och jag försöker inte förneka deras givna plats i populärmusik-historien. 

Jag är också medveten om att flera stora artister som jag gillar ( t ex Elvis Costello) högaktar ABBA och har inspirerats av ABBA ( pianot till Olivers Army är snott direkt från Dancing Queen) 

Men BRA har jag faktiskt aldrig tyckt att de varit. 

OK: "Knowing Me, Knowing You" är bra, och jag såg Lasse Hallströms ABBA film ( med viss behållning ) när den kom. På BIO till och med. (nåja, det fanns väl inte video på den tiden) 

Jag var också stolt över att vara svensk när ABBA kom på tal och man var utomlands, och visst höll  jag på dem den där gången i Brighton. De var ju svenskar och de påminde-  i sin klädstil - om mina hjältar som hette Slade, Sweet, Alice,, T Rex och Bowie. Jag har t o m en eller två LP skivor i en back i källaren....

Men det är nog allt. 

 Att lyssna på Björn Ulveaus sommarprogram hade jag inte en tanke på. Och då är jag en sån som prenumererar på Sommarprogrammen via i-Tunes.

Jag gillar verkligen det programmet och lyssnar på många kända och - för mig - okända "pratare" varje sommar. Det är möjligt att Ulveaus program var bra, han känns bara så otroligt ointressant. Precis som hela ABBA.

Agneta och Frida= Trista tanter och har alltid varit det. Utom när Agneta flörtade med den där galne holländaren ( du kan läsa mer om det i Fredrik Strages "Fans") 

Benny är väl den ende som är lite spännande i samlingen. Begåvad är han ju också. Agneta sägs ha en bra röst. Mats Olsson var Expressens popkrönikör under ABBAS storhetstid och han tjatade ofta om vilken fantastisk rockplatta han skulle göra med Agneta. Plattan där han skulle välja låtar. Möjligt att det hade blivit bra, Olsson vet ju vad han talar om, men enligt mig hade hon ett ganska opersonligt uttryck och dessutom taskig engelska. Frida var oftast back-up till Agneta men det är ändå hon som sjunger på "Knowing Me, Knowing You" vilket ger henne ett litet försprång hos mig. 

Men de var naturligtvis smarta. Och de är smarta fortfarande och det skäms absolut inte för sina miljoner, vilket man måste högakta dem för. 

Stickan A var också en trist typ som skrev fåniga svensktopps-texter och det har postumt inrättats ett pretentiöst musikpris - Polar Music Award - till hans minne. 

Behöver verkligen Pink Floyd, Bob Dylan, Bruce och Stevie W (för att nämna några)  de där pengarna?  

Filmen då ? Jag ska se den när den kommer på DVD. 

Efter vad jag kunnat läsa mig till är den både bra, vacker och rolig. Fast jag förstår inte vad ABBA musiken egentligen har där att göra ? Är den bärande genom filmens handling  ( som i den där australiensiska filmen,  Muriels Wedding) eller är det en ljudkuliss som kunnat ersättas av t ex Beach Boys? 

Beach Boys känns faktiskt mer hav och vitkalkade grekiska hus än ABBA.

Apropå ABBA:  Läste jag nyligen i engelska Mojo att Ola Brunkert, som trummade åt ABBA, hade omkommit i en olycka. Måste ha missat den nyheten då den gick i svensk press. 

Final Coverdown

Har insett att det är lönlöst..det finns för mångabra covers och jag klarar inte av att rangordna dem...kanske är Jump min etta eftersom den är så kul och Jump i original är så gräslig.

Men jag vet inte.

Måste till sist nämna tidernas kanske mest kända cover., Jimi Hendrix version av Dylans All Along the Watchtower. Den brukar vinna när det ska röstas bland rockjournalister. Men jag vet inte, den tillhör inte ens mina Dylan favoriter. Fast visst är det en "hyfsad" låt. 

En gång hjälpte jag min kompis Claes att göra omslag till den ultimata All Along The Watchtower samlingen . 4 CD´s proppade med mer eller mindre bra versioner. Givetvis fick Bob inleda CD 1 och Jimi CD 2

Children of The Revolution

Rockens kaxigaste rad: I drive a Royce Rolls, ´cause its good for my voice". 

Attityd.

Amerikanska Violent Femmes gjorde en bra cover 

Thats Entertainment

En fantastisk låt som i Jams original är ett argsint och aggressivt utbrott mot all världens djävulskap. Weller spottar och fräser ut sin ilska och bitska ironi i sitt "Thats Entertainment".

När Morrissey gör samma låt blir det svårmodigt och sorgligt. En betraktelse av samma företeelser, men lakoniskt konstaterande. Fast bra, förstås.

Hursomhelst: en fantastisk låt som enligt legenden skrevs i Paul Wellers huvud när han var på väg hemfrån puben. Full, arg och blöt efter regnet. För det regnar ju alltid i England.

Ps, har alltid trott det är bilens vindrutetorkare som hörs i inledningen och i slutet på Morrisseys version. Jag ser en bild att han sitter i sin bil och betraktar.... Men nu är jag inte lika säker.

Måste jag välja så blir det ändå Jam.

Rats

Började läsa en av de titlar Polis Götblad rekommenderade. Rats är skriven av en journalist som tillbringat ett år ( fyra årstider) nära en stor rått-population som lever i en isolerad gränd på Manhattan. Bisarrt ? Javisst. Men intressant och faktaspäckat. Så mycket fakta och - ibland - så långa avvikelser i fotnoter att man börjar undra vad den här karln egentligen går på eller vad han har i bagaget, för det  finns ett dra av besatthet i skrivandet . En besatthet som både skrämmer och fascinerar. När journalisten ( som heter Robert Sullivan) inte spanar på råttor genom sina nattgoggels (råttor är natt-aktiva djur) så plöjer han biblioteken och arkiven efter allt som är skrivet om råttor , och då framför allt New Yorks råttor. Boken blir också - tack vare råttornas utbredning - en bok om New  York,och såna gillar vi ju. Eller åtminstone jag.

Covers-listan, so far...del 2

letar på youtube efter ett par covers jag gillar , men icke. Finns ej. Men ni kanske har hört dem ?

6- This Corrossion (Sisters of Mercy ) Lampchop

7- Dont like Mondays (B-town Rats) Ron Sexsmith

8- Streets of Philadelphia (Bruce Springsteen) Marah

9- Oops, I did it again - (Britney Spears) Richard Thompson ( som snart spelar på Katalin)

Polis,polis potatismos

Länspolismästaren var nyss på SVT och pratade böcker. Faktiskt skrev jag ner två av de tre titlar hon rekommenderade.

1- Rats - 1 år med New Yorks mest ovälkomne innevånare. Reportagebok om råttor i New York, historik och fakta. Låter konsigt nog skitspännande.

2- Torgny Lindgren trilogin . Nyligen släppt samling med T-L ´s tre senaste. Känner att det är dags för ett avbrott i krim-reportage genren. 

den tredje hon pratade sig varm för var journalisten Bill Bufords utmärkta, Bland Huliganer (Among The Thugs) . Reportaget om fotbollshuliganism som kom för ett tag sedan - ganska längesedan, faktiskt - men som nu finns på pocket. 

Carin Götblad fortsätter att överraska..

Covers-listan, so far...

1- Jump (Van Halen) Aztec Camera

2- Gimmie Shelter (Rolling Stones) Merry Clayton

3-Shoreline (Broder Daniel) Anna Ternheim

4- Billy Jean (Michael Jackson) Soundgarden

5- Ziggy Stardust (David Bowie) Bauhaus

Shoreline

En tvåa, igen: Anna Ternheim (Shoreline)

Obs, hon sjunger faktiskt ; I am not the boy I used to be...

Gimme Shelter

En COVER i  kategori 2:

Merry Claytons version hörde jag på Peter Le Marcs sommarprogram. 

Hon var f ö med på Stones originalet 

Covers

Man kan se på covers på flera sätt :

1- En låt som i en annan tappning blir bra mycket bättre än originalet. 

2- En version av en låt man redan gillar, men där artisten tillför något ytterligare.. 

3-Stora artist (typ, U2) gör likvärdig cover på mindre känd - eller gammal- artists låt.  Positiv effekt: Låten och upphovsmannen får förhoppningsvis välförtjänt kredd.

4- Känd grupp gör taskig version på mindre känd grupps låt. Positiv effekt . Förhoppningsvis märks det.

5- Onödig version.

6- Brottslig handling.

Min första favorit-cover tillhör kategori 1. 

(som också ä den roligaste kategorin.)

1) JUMP - Aztec Camera ) Van Halen

"so I know, baby,darling,sugar just how you feel "

Aftonbladet Nöje

Tar upp ett av mina favoritämnen nämligen låttexter. Tyvärr handlar det om den sämsta låttexten...lite trist, lite TV 4 -aktigt. Vem minns dåliga texter ? Varför ? 

En insändare hävdar att Clabbes ( det var Lars Forssell) "Sommaren som aldrig säger nej" , är den sämsta svenska låttexten någonsin. Jag är som sagt dålig på att minnas taskiga texter, men för mig är Forssell vassare än t ex  Ledin (Inte ett moln och sen regnar allt bort.....) . Men så kanske det inte är i schlagervärlden ?

Bästa svenska text då ... 

Hos kuratorn- Ola Magnell , Sommaren dör - John Holm, någon av Beppes texter till Monica Zetterlund? eller Håkan Hellströms Midsommarnattsdröm.

Edkvarn (Plura)  - 27  ?  

Ja , den är nog bäst. I alla fall Just nu ! 

Speedway

Jag är ingen motormänniska. Hatar egentligen allt vad bilar och motorer heter och finns det någon gång jag känner mig extra enfaldig är det när jag tvingas in i samtal som handlar om hästkrafter och cylindrar och sånt tjafs. 

Sportspegeln:Ja!

Janne Svanlund:Nej!

För att vara ännu tydligare: För inte så längesedan upptäckte jag att vår bil - som jag kört i ett par år-- var framhjulsdriven. Jag ligger på den nivån. 

Ändå blir jag intresserad. Jag vill åka till Hallstavik eller Avesta och se speedway. Uppleva det Mats Olsson beskriver i den utomordentliga "Blött och blåsigt, känns som berättelsen om mitt liv." 

Speedway känns oerhört svenskt när Olsson beskriver det. Svenskt vemod med granskog och Starkbock. Jag måste citera : 

Grillad Choritzo och tre stark för en hundring..bara på speedway mina vänner, bara på speedway. 

Men vill de som verkligen gillar speedway egentligen ha en sån som jag där ? En sån som bara tycker det verkar häftigt och genuint, som inte kan sporten. Precis som alla kändisar som ska gå på bandy en gång om året?

Köp boken

Pär Wiksten

Om du såg Allsången igår kanske du skymtade en skäggig kille med enorm kalufs ( som är så  iögonfallande att den faktiskt har skämtats om av Killingänget)  strax bakom Amanda Jensen. Den uppmärksamme såg också att en "Wiksten" stod som delad upphovsman till låten som Amanda sjöng.

 

(som FAKTISKT var riktigt bra med tanke på att hon är en sk "Idool artist". 

Måste erkänna att konceptet "Idol"  - för en gång skull ? - fungerade. A.J har "det där". Starquality eller vad man nu ska kalla det för. . utstrålning, kaxighet och lite spännande. Lite Amy -look, faktiskt. Men bara look, inte röst.. Hursomhelst. Bra.)

Pär Wiksten spelade,sjöng och skrev låtar i underbara skellefteåbandet, The Wannadies. Största hit "My Hometown", men den folk kommer ihåg är nog IKEA låten "Shorty". Pär har - kan jag läsa mig till på Wikipedia- skrivit låtar till ,och  producerat , Amanda Jensens platta. Kanske kan bli nått stort?

ps ) Med Amy avses givetvis Winehouse..är det kanske bäst att tillägga

Så här ska Sushi ätas !

Sushi Heaven i Paris. 

Bara att plocka läckerheterna från det rullande bandet, man betalar per tallrik. Färgen på tallriken talar om priset. 

Dyrt blev det, mätta blev vi och nästa gång ska jag ta det lugnare, våga pröva okända rätter, varför inte en sån där slemmig grön sak, som kanske är en grönsak? Svårt att säga, men vackra anrättningar är det. 

Jag skulle gärna se en sådan här krog i Sverige. Om det inte redan finns ? 

Mats Olsson

Håller på att avsluta Mats Olssons "Blött och blåsig, det känns som berättelsen om mitt liv".
Som alltid när man läser något som är riktigt bra så vill man suga lite extra på slutet. För visst är han bra, Olsson.
För en gångs skull kan jag instämma i Expressens självsäkra etikett : "Sveriges bästa sportkrönikör". Mats Olsson har den där förmågan att göra saker och ting levande. Att beskriva hur det ser ut, hur det luktar och hur människor resonerar i Kenya, Moskva eller i Lödderup. Han gör det så avspänt, ledigt och naturligt. Ett reportage från div 5 nordvästra Skåne blir plötsligt intressant eftersom jag kan se den där fotbollsplanen, omklädningsrummet och den gamla repiga resultattavlan. Jag vet också hur gubbarna på läktaren ser ut och hur de resonerar. Tack vare Olssons penna så förstår jag mer än att det blev 1-1 och att Lagerbäck borde avgå. Det är BRA sportjournalistik. TV 4 borde skicka hela redaktionen på kurs med Mats.

De bevisar också att George Costanza var inte helt fel ute när han under jobbintervjun (Seinfeld avsnittet - Red Dot - där Elaine försöker fixa in honom på Pendant) för fina förlaget nämner Mike Lupica (Sportskribent på N.Y Daily News) som sin litterära favorit.

ps, på ett av försättsbladen har förlaget (Modernista) tryck ett antal omdömmen från diverse tidningar.
Ni vet; " Det bästa jag läst " (ICA kuriren)
Typ...
Hursomhelst. Ett av dessa inlägg sticker verkligen ut:
"En bra bok, nästan lika bra som Lasse Anrell" (SKTF-Tidningen)

Tommy Körberg, 60 år (Vid Molins fontän)

Läser i dagens tidning ( JA VET ...det där lät som en Lindeman inledning) att Tommy "linan" Körberg uppnått aktningsvärda 60 bast. Tyvärr är hans kommentarer i artikeln inte lika aktningsvärda.
Tommy ( 60) har deltagit två gånger i Melodifestivalen och medverkar i Rhapsody i Rock , men tycker att alla andra hycklar och kopierar eller bara sjunger utan att tänka efter vad ORDEN står för ! Sug på den ni.

Han låter - i intervjun - så förbannat bitter och gubbig att jag nästa inte vill minnas hans lysande insatser i Hasse & Tage revyerna (Erlander imitationen och Molins fontän !) eller att han en gång var medlem Tom,Mick & Maniacs.

När vi ändå är i gång och gnäller...Var är Rocken i Rapsodin egentligen ? Robert Wells mår ha absolut gehör och vara hur duktig som helst på sin flygel ..men "Rock " är han inte.
Definitivt inte.
Spelar ingen roll att han är femti och har lågt hår.
Perelli ( eller vad hon heter) är inte heller "Rock".
Inte Sofia Källgren heller.
Eller Tommy Körberg.

Jag ska inte säga att jag känner till RIR´s repertoar, men det skulle förvåna mig om någon rockartist värd namnet har uppträtt i detta sällskap? Jag vet att diverse komiker och skådisar ( som Johan Rheborg) har varit med, men det är väl allt? Eller har jag fel ?

Håkan Hellström är däremot ROCK och mer därtill.
Han är en av dem som - enligt Körberg - inte kan sjunga.
Precis som Taube, Lundell, Brel, Cohen, Holm, Magnell Dylan, Plura och andra egensinniga,ovanliga och originella artister som lägger stor vikt vad ORDEN betyder och står för.
Konstnärer som de är.

Okej, Håkan lånar mycket av sina husgudar, vilket inte betyder att han kopierar. Det betyder inte att man är en epigon.
Som Herr Tommy uttrycker det i UNT den 6 juli 2008.

Och visst har del alltid varit så att man inspireras av sina föregångare?
Timeline: Bellman-Taube-Lucidor- Cornelis- Lundell- Plura- Hellström ...
Jag tycker Tommy mer och mer börjar likna en av de där herrarna som - Vid Molins Fontän- sitter på andra sidan glasrutan. En av de där feta svinen som borde få sitt vin uthällt på duken för att sen hängas upp i ...

Nancy Sinatra

Mot slutet av Sopranos (avsnitt 80) firar maffiabossen Phil sin födelsedag på en krog i N.Y
Vem dyker upp då,som sig själv,om inte Nancy Sinatra. Tanten är närmare 70 och hennes ansikte är en dålig re-make av hur hon såg ut på 60 talet. Knivar och smink till trots.
Hon presenteras som Nancy Sinatra,sjunger en låt från senaste plattan ( Bossman , från CD´n som som släpptes så sent som 2004 och där bland andra Bono, Morrissey och Jarvis bidragit med låtar) och sitter sedan och småpratar med bossen om hur det var på Dino och Frankies tid. Det är givetvis ett promotion-trick för att få henne i rampljuset igen, men också intressant att se hur familjen Sinatra fortsätter att odla Fransk gangsterrykte, Frank Jr har ju också medverkat ( som sig själv) 
Hursomhelst : Nancy modell 2000 talet minst lika bra som hon var då det begav sig med This Boots Are Made For Walking . Lyssna bara på samarbetet med Calexico (Burning Down The Spark) eller duetten med Morrissey (Let Me Kiss You)
Jag lyckades inte lägga in videon här nedan ( så som Elin lärt mig ) ni får kolla länken till You Tube:

http://youtube.com/watch?v=AQ8e3mO6TVE

ps,
Jag är inte musiker, men sjunger inte tanten bättre idag ? Eller är det bara teknik?
Rick Rubin borde överväga en American Recording med Nancy. Min egen topplista på Nancy låtar följer :

1- These Boots Are Made For Walking
2- Bang, Bang(Shot me down)
3-Burning Down The Spark
4- Dont Let Him Waste Your Time
5- Some Velvet Morning
6- Let Me Kiss You
7- Babys coming back
8- Light My Fire
9- Bossman
10- Summer Wine