Skrev tidigare att jag tyckte mig se en ny Nesser i och med att han lämnade Van Veeteren serien, och visst fortsätter han likadant i den här, hans andra roman om polisen Gunnar Barbarotti.
Nesser kändes tidigare en aning för "stiff" och akademisk för min smak, speciellt när han skrev om Mardaam.
De andra - extremt hyllade - historierna om uppväxten i Kumla förstod jag mig inte på. Genesaret och Kim Novak berörde mig inte nämnvärt, faktiskt.
Läste en intervju med Nesser i lokaltidningen nyligen där han beskrev sin familjesituation (storfamilj med flera bonusbarn) och det slog mig att Håkan Nesser kanske har sin en kärleksrelation att tacka för den utmärkta beskrivningen av det som utspelar sig mellan Gunnar B och hans nya kärlek i "En helt annnan historia" ?
Parallellt med en ovanligt intrikant mordgåta , dejtar kommissarie Barbarotti en kvinna han träffat på en utlandsresa. Förälskelsen förblindar honom och han har svårt att vara proffesionell. Faktiskt är relationsbeskrivningen lika braåtergiven som själva deckarnöten. "En annan historia" är skickligt konstruerad och mycket spännande, men mot slutet blir jag lite trött på sido-karaktärerna som , tilll skillnad mot föregångaren Människa utan hund, är ganska träiga och "vanliga".
