John Ajvide Lindqvist- Låt den rätte komma in (Sve)

J.A Lindqvist är debutant och har skrivit en svensk skräck-thriller. Skeptisk ? Visst blir man skeptisk. En historia om en svensk förorts-vampyr , kan det bli annat än tramsigt ? Misstänksamheten håller i sig en bit in i första kapitlet. Men det börjar faktiskt riktigt bra. Scenen är Blackeberg utanför Stockholm. Ryska U-137 har strandat i Karlskrona skärgård, Olje- Malmberg i Växjö (nån som minns honom? ) , Hubba -Hubba Zot-Zot och annat elände från det tidiga 80-talet kommenteras av fyllgänget på den lokala kinakrogen. Mobbingbarn och vilsna tonåringar, spruckna äktenskap, socialutslagning..dvs, förortselände. Det känns ibland lite väl socialrealistiskt, jämför samtida TV-serien"Lära för livet" , men det håller. Det passerar inte gränsen för det banala. Det levereras inte heller några insiktsfulla eller snusförnuftiga lösningar på problemen. Det är som det är. Och så var det det här med vampyrer. Hur fan skriver man om vampyrer? Jag har aldrig läst en bok med vampyrtema. Genren - om det finns nån ...Ann Rice ???- är helt okänd för mig. Min vampyr-vetskap är gammal. Urgammal, från tonårstiden, Transylvaninen, Dracula, Noseferatu, Christopher Lee och sommarlovens skräckfilmskavalkader på SVT. Det var Mumien,Varulven & Dracula. Det har liksom varit fullt tillräckligt. Har aldrig känt något behov att fördjupa mig i ämnet. Trots det , eller kanske på grund av det, blir jag smått fascinerad av vampyren i Blackeberg.
"Låt den rätte komma in" är dessuom ett Morrissey -citat. Bara det skvallrar om att detta är speciellt ! Väntar på nästa Lindqvistare.
6/10

James Lee Burke - Crusaders Cross (English version)

Dave Robicheaux från New Iberia, Louisianna är tillbaka. Som alltid stångas han med söderns rika och mäktiga män om vad som är rätt och fel. Dave är numera pensionerad från polisen, han sörjer sin (tredje) frus bortgång och han har tvingats lämna sitt hem som bränts ner av onda män. När han börjar rota i ett gammalt försvinnande ( en ung prostituerad ) så upptäcker han snart att spåren pekar rätt in i maktens boningar...som det brukar heta. Och som vanligt blir det farligt, mycket farligt. Som vanligt. Som vanligt...Crusaders Cross känns i som vattentrampning. Här finns- som vanligt - den onda överklass-familjen med alla politiska kontakter, Daves kamp mot flaskan, Vietnamspökena, rasfrågorna, AA-möten, inbördeskriget och givetvis alla bilder från ett fuktigt och varmt Louisianna. Och så ska det väl vara ? Annars blev man väl besviken på Burke. Jag älskar miljöskildringarna . Jag älskar också att läsa om alla lönnmördare, maffiabossar, brännvinspredikanter och lösdrivare som befolkar Burkes berättelser. Tycker också om hur han beskriver "Old South" med allt vad det innebär. Denna gång känns det dock som om Burke går på tomgång vad gäller själva historien. Även om inte själva storyn är huvudanledningen till att jag läser Burkes romaner, så känns det som om vi har har hört detta FÖR många gånger. Och det drar givetvis ner betyget. 5 /10