Varför jag gillar Eminem..

det slog mig igår när jag hörde Dylan sjunga It´s all right Ma ( TV dokumentären No direction Home)
..det finns mycket Dylan i Eminems textbyggande. Samma driv, samma versmått, samma stuns i sättet att frasera.
Det är alltså därför jag gillar Eminem! Skönt att veta...
Den här bloggen börjar visst handla mer om musik än böcker , får skärpa mig och avsluta "Gangsters".

Mats Hård - Konsten att förlora

Egentligen är detta bara en bloggare, precis som jag. Eller ändå inte. Mats Hård är en mycket välkänd person. Åtminstone i
journalistkretsar. Eller rättare sagt, människan bakom pseudonymen "Mats Hård", är det. Känd , alltså. Mats Hård har blivit ett begrepp. I alla fall bland människor som läser om och tycker om sport , och då ffa fotboll. Själv är jag som vanligt sorgligt sent ute när det gäller sådana här företeelser. Min vän med koll började prata om Mats Hård redan i vintras. Jag hade inte en aning. För alla ni andra som saknar koll tar jag därför nu en kort presentation av Mats Hård - resten kan scrolla fram till nästa stycke :
pseudonymen Mats Hård
- Man, +30 år
- Bor i Stockholm (inflyttad norrlänning)
- Känd sportjouralist från stor tidning
- GIF Sundsvall supporter, OBS, FÖR LIVET
- Livsåskådning: Livet är som fotboll
- Sambo med kariärrkvinna
- Förälskad i smarta, roliga Skåne-Jenny, som desssutom brinner för fotboll
- Bloggar om allt detta på "thefineartoflosing.blogspot.com"

Sen en tid har man förstås spekulerat om VEM som döljer sig bakom masken, men det skiter jag i just nu. Boken är bra. Bitvis strålande. Innehåller mycket som jag önskar att jag skrivit själv. T. ex. rockcitaten. Jag hittade några Dylan,ett par av Stones och Håkan Hellström, snyggt invävda i texten. Så där apropå. Där finns säkert fler. Är ganska säker på att man hittar Smiths om man letar, jag kan dock dom för dåligt . Listorna. De påminner visserligen en del om High Fidelity,men jag älskar listor av typen "3 Barçaspelare som ens flickvän kunde få vara otrogen med", eller, "Vem är du -som yrkesman - mest lik ur VM truppen -94" , "Fem sämsta värvningarna i klubbens historia" . Eftersom "Livet är som fotboll" framför Mats Hård sina resonemang och tester med hjälp av fotbollsterminologi. Lektionerna i att förlora är klockrena och känns igen av alla som utkämpat plågsamma säsonger med favoritlaget på dekis. Dessutom fick jag bekräftelse på det jag länge misstänkt; att kvällstidningsbranchen är hopplöst förlorad i sin jakt på snabba nyheter. Har finns ingen plats för en sån som Hård. Om man uppskattar såna här barnsligheter så är den här boken definitivt värd att läsa. Jag hade i alla fall kul även om tempot mattades mot slutet. Alltså ; Tre klara poäng och en övertygande seger efter stundtals glänsande spel. Hoppas för Mats Hårds egen skull att han byter klubb till nästa säsong. Varför inte Offside?

Ps,ett tillägg :
Mats Hård "trädde fram" ur anonymiteten idag (28/10) . Förlaget kanske krävde det ? Det är dyrt med marknadsföring.Bakom pseudonymen står frilansjournalisten Olle Svalander. Inte Nylin, inte Olsson eller Banks eller ens Robert L. Lite snopet.. kanske ? Men boken är givetvis fortfarande lika bra

Något helt annat..

Förstår mig inte på fenomenet James Blunt...helt klart en udda låt (You´re beautiful) i skvalet.
"Mer musik, mer variation", och "Vi som underhåller Sverige" kanske har något nytt på gång ?
Nåja, Blunt imponerar inte på mig. Inte det minsta. Han är iofs "närmare" mina artister än det övriga startfältet på hitlistan, men ändå en lightversion av det jag skulle kalla en genuin och närvarande artist. Så trist. Har säkert en svart/vit , kornig video till den där låten. Kanske med en grå, öde och övergiven strand och ett upprört hav i fonden.
Outgrundlig äro hitlistelogiken. Men det är inget nytt.

Fans

Har precis avslutat Fredrik Strages nya reportagebok, "Fans". Jag läste hans debut, mikrofonkåt (svensk hip-hop), ganska nyligen. Lånade den av en vän och blev myckeet imponerad över FS´s stil och känsla. Eftersom jag inte har DN eller läser någon av de övriga tidningar som FS skriver för, så var han helt okänd för mig när jag greppade hip-hoppboken . Denna gång var förväntningarna naturligtvis mycket större. Och "Fans" gör mig inte alls besiken. Tvärtom, den är full av intressanta aspekter på det här med idoldyrkan. Varför har vi idoler ?, Var går gränsen ? När går man från "starstruck" till en "stalker" ? Ja, något riktigt svar var stalker-gränsen går får man inte, men det är mindre viktigt tycker jag. Styrkan i boken är Strages inlevelse. Han kan beskriva Westlife-flickornas besatthet utan att för den delen bli ironisk eller på något sätt förlöjliga deras beteende. Personligen är jag allergisk mot allt vad "pojkband" heter, men jag läser kapitlet om Westlife och Hamster Girls med stort intresse. Och jag förstår dem, tror jag i alla fall....Intressantas för egen del var kapitlet om Morrissey-fansen, mest gripande är historien om Camilla som åker till USA för att stödja Michael Jackson under pedofil-rättegången. Gripande är naturligtvis kapitlen om Evert Taube, Agneta Fältskog och Ace of Base där beundraren klart går över gränsen och det blir riktigt , riktigt otäckt. Boken är skriven ur beundrarens perspektiv. I några fall har "offret" kommenterat, men tanken är att man ska få en uppfattning om vad som driver en man som holländaren Gert som t.o.m flyttar till ett annat land för attt få vara nära sin stora kärlek, Agneta Fältskog. Det finns också en historisk återblick och kommentarer från diverse akademiska avhandlingar hur detta "fenomen" och attityderna kring det, har förändras över tid.
Rekommenderas !