måndag, augusti 17, 2009

Linda Haglund

Tänkte skriva något om Linda Haglund, hon som nyss att i studion och bara babblade om tvåan Tyson Gray och att han som är en klassisk sprinter gjorde ett jättelopp och om inte "om" hade varit ( lika långa ben, lika lång , lika stora lår etc, etc) ....så hade han vunnit.


Jag kan också tycka det är bra med lite distans mitt i hypen, men samtidigt...Kom igen, Linda.
Tyson Gray kom tvåa. Han blev slaget av någon som sprang fortare. Klassisk sprinter eller inte.

Hon om någon - som faktiskt har tillhört världseliten - borde väl inse att 100 Meter är en extremt individuell gren som bara går ut på att ta sig från punkt a till punkt b på kortast tid (helst utan otillåtna substanser i blodet) Bara en kan vinna, man får inga assist-poäng.

Bolt vs Beamon


Fantastiskt lopp, fantastiskt rekord och visst är det fantastiskt när den store "hypen" får det förväntade slutet. Tyrone Gray som segrare på 9,71 hade inte varit lika "kul".

Men för mig är Bob Beamons 8,90 i Mexico 1968 ett större underverk. Han hoppade 55 cm längre än någon annan, han hoppade t ex längre än vad mätutrustningen ( vid det tillfället) tillät. Bolts lopp går naturligtvis till historien, men det fanns ganska många som faktiskt tippat en tid i spannet 9,50- 9,60 .
Dessutom tror jag inte det kommer att stå sig i 23 år.

lördag, augusti 08, 2009

Willy DeVille är död


De elegante rockaren från New Orleans ( han var dock ej född där) är död.
Willy DeVille skapade Mink DeVille, som var ett av de ledande banden på New Yorks alternativa scen på sjuttiotalet. Som soloartist gjorde han ett flertal album och är kanske mest känd för låten Spanish Stroll alt. hans cover på Across the borderline

2002 spelade Willy på Katalin ( Uppsala) och jag glömmer inte hans entré. Bandet startade spela utan Willy med de två svarta körtjejerna som doade introt ( kanske var det Loup Garo, låten om varulven...) plötsligt svepte han in på scenen som en Draculafigur i en lång svart kappa, satt sig på en stol längst fram på scenen, lyfte blicken ut mot publiken och började sjunga.
Coolt.Han var mycket elegant och mycket mystisk.
Förstås.

Själv förknippar jag honom mest med New Orleans. Han passade liksom in i min bild av The Big Easy och all mystik som häger ihop med Louisiana. Harjag aldrig besökt trakten, men efter att ha läst i stort sett allt av James Lee Burke så har jag min egen bild klar.
Om den bilden sen är sann vete fan, men där - i The French Quarter - passar Willy in.


I veckan släpps också filmatiseringen av Burkes "In The Electric Mist ( with Confederate Dead) Det där sista har de skippat i filmens titel.
Kanske beror det på att det blir en så lång och otymplig titel, eller så har man strukit partiet med spökande Generaler från Inbördeskriget.
Det återstår att se. Filmen släpps direkt på video.
Tommy Lee Jones är Dave Robicheaux och, utan att ha sett resultatet, känns han mer rätt än Alec Baldwin som ju fick äran sist i Heavens Prisoner

måndag, augusti 03, 2009

Bonniers får på käften

I dagens AB kritiseras Bonniers (välförtjänt) för pseudonymtricken Baldersson och Kepler, men är det inte också Bonniers som ligger bakom både Arne Dahl och Tim Davys "Amberville" ?

söndag, augusti 02, 2009

Ny Fav ! Raphael Saadiq


Looks like Brother Mouzone från The Wire... fan va bra det här är!

Om Ledin i DN...

Jag brukar ( ibland) få lite dåligt samvete över att jag rent reflexmässigt neggar när Ledin kommer på tal. Ibland har kommentarerna sårat människor jag känner, de som faktiskt tycker om det han gör.
Men efter att ha läst Tidholms recension i dagens DN så inser jag att mina elaka inlägg om den vedervärdige från Sandviken är ganska beskedliga.