Mannen som dog som en lax -Mikael Niemi

Liksom i "populärmusiken från Vittula" är scenen Pajala och Tornedalen. Men till skillnad från genombrottsromanen så är detta en deckare, eller rättare sagt, en kriminalroman.
Eller är det? Man blir lite kluven, ty detta är en - minst sagt- splittrad historia. Det finns dock en sak som går igen i bokens alla turer nämligen Meänkieli, eller Tornedalsfinska. Kanske skulle boken haft en annan titel. Mordet på Meänkieli? Men Meänkieli är inte utdött, tvärtom , målet eller dialekten pratats fortfarande av många människor. Många flera än vi tror . Om man nu ska tro Mikael Niemi. Och han borde väl veta. The revenge of Meänkieli är kanske en mer rättvis titel, eftersom det handlar om svenska statens försök att kväsa ett språk. Att få människor i Tornedalen att tala svenska. Runt detta spinner en kriminalhistoria. En vresig gammal man hittas död i sin lägenhet. Man konstarerar snabbt att det handlar om mord. Rikskrim kopplas in och därmed bokens kvinnliga huvudperson. Therese är storstadenspolisen som finner något i Pajala, något hon inte kan sätta fingret på. ..Det här är en bra bok. Inte nödvänigtvis en bra deckare, men en bra roman är det. Det är en njutning att läsa Niemi. Orden dansar fram och det blir väligt vackert. Men det vete fan om det är en bra deckare? Näää..Men det spelar inte så stor roll tycker jag. Det är en skröna, precis som Vittula. Inslaget av mystik finns även här. Utanförskapet betonas ännu mer dennna gång. Faktiskt blir Niemis indignation över omvärldens (statens) styvmoderliga behandling av allt som är tornedalskt något enerverande. Det stöts och blöts på i stort sett var och varannan sida. Vi fattar, Mikael! Det är - var - fördjävligt, men sluta tjata !. Men , som sagt, jag gillar boken. Skönt att - för en gångs skull - läsa en svensk deckare som är skriven av en författtare och inte av en journalist, tandläkare eller jurist. Vi har alldeles för få sådana i det här landet. Författare alltså.
7/10