Oskrivet blad- Marie Hermansson

Trots många rekommendationer, framförallt från mor och hustru, är det första gången jag läser Hermansson, och det är inte alls som jag befarar. Inte alls. Det här är ju en psykologisk thriller i bästa Ruth Rendell stil! Jag kommer genast att tänka på den där vansinnigt otäcka Rendell boken, ....som jag inte minns titeln på just nu... , men som handlar om en hushållerska som till varje pris försöker dölja att hon inte kan läsa och skriva. Hon är analfabet och gör allt - bokstavligen - för att dölja det. Precis som i den berättelsen finns det något "brutalt" i stämningen och i karaktärsporträtten, trots att den här berättelsens bägge existenserna känns än mer udda och främmande. Så märkliga att de egentligen inte kan vara äkta. Jag brukar inte tycka om sånt som delvis saknar autencitet. (Har t ex svårt för Van Veeterens påhittade stad) men här funkar det. Bokens huvudkaraktär ( Reine) och han fästmö (Angela) står utanför världen, men finner, av en ren tillfällighet, varandra. Ett osannolikt par som ändå är som folk är mest. De ser på tv, skaffar barn, sommarhus och bil.
Snart händer det dock otäcka saker och verkligheten visar sig. Mycket skickligt berättat!