Hämnd a la The Smiths

OBS ! SPOILERVARNING !

Jag gillar John Ajvide Lindkvist och läser just nu hans senaste roman, Människohamn. Underbar inledning och jag blir verkligen gripen av historien och karaktärerna. Han har dessutom ett vackert språk, John Ajvide. Men...det börjar likna Poltergiest ..ni vet hur det brukar vara i skräckfilmer. Det blir för mycket. För tydligt och monstren syns för mycket. Jag hoppas verkligen storyn tar ny fart för det var längesedan jag tog mig ann en bok med så stora förväntningar. Varje kväll- efter den obligatoriska EM matchen, som tyvärr snart bara är en abstinens (och så småningom ett vackert minne) - väntar nya upplevelser tillsammans med John Ayvide och hans berättelse om HAVET.

Men.The Smiths.
Jag älskar när författare väver in musikreferenser i sina berättelser. Ian Rankin, Ken Bruen, Nick Hornby med flera är mästare på det. Att John Ayvide är ett Smiths/Morrissey fan framkom redan i hans första bok ( Låt den rätte komma in) då han smög in citat lite här och där. Nu går han ett steg längre , det förs bland annat ett helt samtal baserat på textrader ur Smithslåten "Panic".
Underhållande som fan, men kanske obegripligt för den icke invigde att höra en zombie skrika "Häng Discjockeyn " och "Bränn Discot". Men skit i det. Det finns så mycket annat att läsa för de icke-troende, mer sånt, John Ajvide!
Märks det att jag är mycket förtjust i hans namn ?

Leo Kottke

Jag är i-Tunes användare av stora mått. Jag laddar min ipod med programmet, jag köper låtar, lyssnar på radio och hoppas så småningom kunna köpa mina HBO favoriter via denna fantastiska programvara. Tack Apple! Jag är såld forever och kommer förmodligen aldrig att byta mediaprogram i min dator. Som givetvis är en Mac....men det spelar mindre roll i sammanhanget ( Men ni har väl sett att Mac laptopparna börjar ersätta dito PC´s i diverse TV program som Fyrans "God Morgon". Steffo är ju kvalitetsmedveten så jag blir inte förvånad)
Hursomhelst.
i-Tunes.
Vad har Leo Kottke mutat Steve J med? Eller har han en gigantisk hållhake på megamiljonären?
i-Tunes är som sagt fantastiskt, men det finns små saker som irriterar." Listeners also bought" är en liten feature (heter det så) som dyker upp när du markerar eller spelar en låt ur ditt bibliotek eller från The Store. I denna ruta (eller feature) listas artister som du förmodas gilla eftersom andra lyssnare (som gillar det du spelar just nu) i någon undersökning förklarat att de också tycker detta är skitbra. Meningen är förstås att man ska bli nyfiken på de där artisterna ....och det är här Kottke dyker upp.

Leo Kottke är en riktig doldis. Jag- som äger tusentals låtar,tusen LP skivor och mängder med CD samlingar - har en (1) låt med honom i mitt bibliotek! . Jag har en CD hemma i någon hylla, han genererar visserligen 95 000 träffar på Internet, men "moi" genererar 40 000 , så såå märkvärdig är han inte ( men då ska jag i ärlighetens namn berätta att jag (och alla andra svenskar med detta vackra namn) har en namne som är känd kamp-sportare som står för merparten av dessa träffar). Men ändå. Kottke ÄR ingen stor artist,publik sett.
Spelar jag "There is a light" med Smiths så kommer LEO KOTTKE UPP. Likaså om jag väljer något av Mira Kurasawa. Leo Kottke. På första plats.
Otroligt.
Men värst är "Just for You". En lista som baserar sig på det du handlat via i-Tunes tidigare. You boght : You may like :
Det blir alltid fel.
You bought: Tåström
You may like: Lars Lind

eller:

You bought: Roxy Music.
You may like: The Ark


Nehej du.
Men den går åtminstone att stänga av
Tack i-Tunes!

Apropå Norlin

Annika Norlin (Säkert!) övertygar mer och mer. I varje fall i min bok. Leta upp hennes versioner av Wannadies "My Hometown " och Kleerup/Robyns " Every Heartbeat". Finns på youtube. Bägge är ordagranna översättningar från engelska till svenska vilket görs med stor humor,känsla och kärlek till originalen. Anna Järvinen hjälper till med Robyn låten (som också finns för legal nedladdning någonstans därute)
För längesedan ( på 80-talet) brukade en kompis och jag roa oss med att översätta populära låtar ordagrant. Tender Turns Tuff (Tough?) blev "En mjukis blir hård" och Diana Ross Upside Down gick ungefär så här : "Upp och ner, POJK du vänder mig in och ut och upp och ner" Med tonvikten på POJK, förstås. Skönt att höra att den fina traditionen lever vidare.

Efter Norlin....text

En kompis från Hälsingland berättade en gång om en ung musiker som en kväll besökte en av ortens spelmän ur den äldre generationen för att lära sig några traditionella hälsingelåtar. Framåt natten frågade farbrorn om inte grabben hade någon låt han kunde få lära av honom..Byta låtar med varandra är ju en spelmanstradition.  Killen spelade Lou Reeds "Heroin" och gubben hängde på. Efteråt frågade spelamannen  vem låten var efter. Vadå efter ? Jaa, vem har gjort den?

-Loureed muttrade killen snabbt eftersom han förstod att det var ett okänt namn för farbrorn..

Jasså, den är efter han Norlin....

Blir påmind om den storyn när jag ser den här glada versionen av Walk on The Wild Side med Waterboys Steve Wickham . 

Efter Norlin...

WILD SIDE

Six Feet Under- You will be sadly missed

Läste precis mitt gamla inägg om TV serier som man kan köpa på DVD box ( eller ladda ner från Pirate Bay om man är av den sorten, och det händer ju att man är det) Jag var skeptiskt. Framförallt till Ned och Brenda och det faktum att de så för bra ut. Som sånadär Sex in The City eller Desperate Housewifes figurer. Snyggisar, dvs snyggare än folk i allmänhet är ( Desperate är helt dock OK och den andra har jag inte sett, men ni förstår vad jag menar) . Så jag bedrog mig! SFU kvalar med lätthet in på min topp tre lista (får dela tredjeplatsen med Sopranos) Visst, det är lite långtråkigt ett tag i mitten, men sen är det KVALITET. Sista avsnittets sista 6 minuter ( ni kan se det på youtube) är nog det bästa jag sett i den här genren. Jag brukar inte grina framför TV´n ( om det inte är Sport) men nu bölade jag hejdlöst ! Clare ( Shes leaving Home) tog farväl och sen utspelar sig resten av livet till tonerna av den oerhört vackra Breathe Me (Sia) Men det jag alltid kommer att ha med mig från SFU är Pappa Nathaniel (som dör avsnitt 1 , men är med som spöken serien igenom) som får mig att tro på det Dylan sjunger: Death Is Not The End