torsdag, augusti 24, 2006

Mr Clarinet - Nick Stone (Eng)

Läste denna tegelsten för en tid sedan så dett blir en kortis.Minnet sviker, men mitt största intryck var bilden av Haiti. Jag har ingen som helst aning om hur det ser ut på denna ö i verkligheten. Hur mår Haiti ? Inte bra, om man ska tro Nick Stone. Han lär inte få något utmärkelse från Haitis turistråd efter detta. Om det nu finns något turistråd på ön ? Tror inte det. Det verkar råda total anarki på ön. Till denna bortglömda del av helvetet kommer bokens huvudperson för att leta efter ett försvunnet barn. Haitis stenrika överklass, paramilitäriska grupper, amerikanska kapitalister, förvirrade journalister, HIV och Voodopräster. Svettigt,svettigt. Men är det så här på riktigt ?
6/10

måndag, augusti 21, 2006

Ken Bruen

Åter till min nye favorit Bruen. Har läst alla fem i Taylor serien och visst, de är bra. Håller väl inte hög klass rakt igenom dock, t ex är The Dramatist lite "beige" i jämförelse med de övriga. Konstig historia som känns ointressant. Har redan glömt vad den handlade om. Ska nu ge mig på "The White Trilogy" som han skrev innan Jack Taylor kom till.
Apropå Taylor ; Synd att Jack blev nykter/rökfri/knarkfri, men faktum är att jag NÄSTAN glömde bort det i Priest.

Bruen- Toppen
1. Killing of The Tinkers
2. Priest
3 Magdalena Martyrs
4. Guards
5 The Dramatist

Flickan som lekte med elden - Stieg Larsson (sv)

Kort bakgrund: Journalisten Stieg Larsson stegade upp till Nordsteds Förlag med tre manus som sedemera blev "Millennium-Trilogin". Larsson avled högst oväntat kort därefter. Den första boken, "Män som hatar kvinnor" , blev en stor succé. SL var chefredaktör på tidningen Expo och ffa känd som expert på högerextremism och nynazism.

Jag har precis avslutat del 2 i denna trilogi, "Flickan som lekte med elden". Som titeln antyder så har vi att göra med en kvinnlig huvudperson. Och inte vilken kvinna som helst. Lisbets Salander kan närmast liknas vid Luc Bessons "Nikita". Men bara nästan. Inte ens det gör henne rättvisa. Du har garanterat har aldrig träffat eller läst om en kvinna som Lisbet tidigare. I "Män som hatar .." fick vi följa journalisten Mikael Blomkvist och han finns givetvis med även här.
Blomkvist får dock stå tillbaka för Lisbet Salander vilket tilltalar mig. Om det var någonting jag störde mig på i "Män som hatar" så var det just journalisten Blomkvist. Faktum är att jag stör mig på karaktären Blomkvist fortfarande . Den kvinnliga superhjältinnan Salander klarar det mesta, hon är en riktig överlevare. Hon är ung, stark, lesbisk och extremt intelligent. Hon har - förutom att hon är socialt handikappad - egentligen inga svagheter. Jo , hon har en. Hon blir givetvis - som alla andra kvinnor som förekommer i boken- kär i Blomkvist ! Redan i första boken fann jag det ytterst irriterande att ALLA kvinnor (oavsett ålder och sexuell läggning) skulle hoppa i säng med Blomkvist ..och det fortsätter i samma stil här. Trist och töntigt och det drar ner mitt betyg. Kanske för "P.K" från min sida, kanske finns här en ironi över deckargenrens manliga ideal, men den uppfattar jag dessvärre inte. Det6 känns bara unket gubbigt. Det är synd, jag gillar verkligen den här serien, även om det inte låter så. REnannan invändning...Nä , skit i det !

Milleniumsviten (so far) har någonting fräscht över sig som jag inte riktigt kan sätta fingret på , men som är lite unikt i svensk deckarlitteratur. Samtidigt har både "Män .." och "Flickan" ganska traditionella storys. Mörka familjehemligheter, ond bråd död och allt det där. Jag gillar det. Liten invändning också mot slutet där jag tycker händelseutveckligen gå lite överstyr. Lisbet goes Arnold och det känns inte riktigt bra. Lite Hollywood ending också.... nu ska jag sluta gnälla ! Kul Cameo-inhopp av Paolo Roberto. Jag kommer garanterat att läsa avslutningen.
Betyg 6/10

tisdag, augusti 15, 2006

Just for You 2

Blev tvungen att skriva ett klagomail till i-Tunes. Eller rättare sagt, jag fyllde i ett feedback formulär. Idag rekommenderas jag nämligen inhandla Lars Berghagen, Olivia Newton John , Hardrock Hallelulja samt den där lille skånepågen som sjunger om "Zlaaatan!"
Vad är detta ?? Ett dåligt skämt ?? Har dom förväxlat VISA slipar ? Kan man lita på i-Tunes ? Är det Ledin nästa gång ?
Förstå att jag blir upprörd!
Som ni också förstår så tar jag det här med popmusik rätt så seriöst.

fredag, augusti 11, 2006

i-Tunes

Jag gillar verkligen i-Tunes, i-Pods och allt som har med Internetbaserad muiskförsäljning att göra. För den gamla goda tiden - när man sprang och kollade de nya importsinglarna från England, Australien och USA , - den kommer aldrig tillbaka. Så är det. Det är nya tider, inte minst för skivbolagen.

Dock retar jag mig på i-Tunes nya "feature", Just for You.
JFY är låtar och album som i-Tunes väljer åt dig baserat på vad du handlat tidigare. Ungefär som "Users who bought this also bought..- grejen" fast mer personlig.
-Du har köpt Shoreline med Anna Ternheim, säger i-Tunes
- Ja ?
-Vi rekommenderar att du köper Back to Bedlam med James Blund (t)
-Nej !
Älskar Broder Daniels tonårsångest i Shoreline, men förstår inte vad den har för koppling tilll triste Blunt ?
Men visst, jag har köpt Shoreline med Ternheim.

-Du äger Devils & Dust, säger programmet . Vi rekommenderar att du köper David Gilmores senaste.
- Nej! På bägge. Ibland blir det så fel.
"Just for you" finns än sä länge bara i betaversion. Hoppas den stannar där.

tisdag, augusti 08, 2006

Sommarläsning

Har inte gjort några större upptäckter denna sommar. Har läst Crumley, Stieg Larsson, Peter James och några till, som jag förmodligen förträngt eftersom jag inte minns dem. Crumley är ju bra, men det vill sig inte riktigt mellan honom och mig. Lite för smart dialog, lite för bright. Trots fylla,droger och depresioner. Stieg Larsson överraskade mig med "Män som hatar kvinnor". Hoppas uppföljaren är lika bra. Jag har precis kommit in i första kapitlet. Mer om Larsson senare. Peter James skriver om Brighton. Påminner en hel del om Coben. Inte en lugn stund med andra ord. Hyfsad bok, men det är enligt min smak för många trådar, för mycket "effekt".
Läste också en glamrock-roman "Johnny Come Home" av Jake Arnott. Kändes som Gary Glitters "Här är dit Liv". Fast den var riktigt bra! Rekommenderas.