John Connelly x 2

En vän rekommenderade John Connelly. Jag hade sett hans böcker i hyllorna , men inte lockats alls. Beroende på omslagen. Mörka änglar, religösa övertoner , Hannibal Lecter. ...Omslagen påminde en del om gamla plattor med band som "Cult" & "Sisters of Mercy" . Jag läste två i rask takt. The Killing Kind (originalspråk) och Den vita vägen (översättning) Connellys hjälte heter Charlie Parker, efter jazzlegenden. Visst, det är lite väl fantasilöst att använda ett så pass känt namn. men jag lyckas förtränga det efter en stund. Det blir mycket skräck och det blir mycket ockultism men det är helt ok. Det blir riktigt obehagligt till och från samtidigt som Connelly ibland skriver en snärtig och street-smart dialog som lättar upp stämningen. En dialog som dessvärre ofta faller platt vid en översättning men som i sina bästa stunder ger historien en dimension till. Det jag personligen har svårt för i sådana här berättelser är när man vandrar mellan drömvärldar och verklighet. Människor med synska egenskaper och förmåga att se de döda har jag svårt för. Vill gärna att det åtminstone ska finnas en hallucinogen drog med som en tänkbar förklaring. Den vita vägen (som är en fortsättning på Killing Kind) orkade jag inte riktigt igenom, den har iofs en bra grundhistoria om gammal skuld och offörätter från slavtiden, men den känns väldigt utdragen och hade man inte läst föregångaren innan så ter sig många av historiens figurer helt obegripliga. Men jag kommer säkert att återvända till Connelly längre fram.

Mannen från bergen, Kjell Eriksson (sv)

Uppsalas deckarkung (sorry Nesser, men nu är Eriksson faktiskt kungen !) är tillbaka med sin kanske starkaste deckare hittills. Jag har gillat de tidiga böckerna också, men denna gång håller storyn hela vägen. I föregångarna "Prinsessan" och "Nattens" har jag irriterat mig på ologiska och omotiverade händelseförlopp och att det lämnas för många lösa trådar. I övrigt har jag tyckt mycket om Erikssons berättelser och då i synnerhet uppsalaskildringarna. "Mannen från bergen" utspelar sig i stans krogvärld , en värld med mycket svart arbetskraft, droger och annat man inte gärna skyltar med på menyerna. Fokuset ligger faktiskt på gärningsmannen och inte så mycket på Erikssons hjältinna, Ann Lindell. Kanske är det därför jag tycker denna är bättre än de tidigare. Och så slipper vi den där träige typen Edward från Gräsö. Skönt.