tisdag, december 20, 2005

Ken Bruen

Jag har en ny favorit. Ken Bruen. Läste "The killing of the Tinkers" och var fast. Bruen är svartare än noir. Han är torr och kort i tonen. Inte riktigt som James Ellroy, men korthuggen som fan och minst lika svartsynt. Han har dessutom humor. Bläcksvart humor givetvis. En galghumor som gör att man står ut med allt elände som omger hans huvudkaraktärer. Kanske är det en typisk irländsk sorts humor ? Jag vet inte, men Bruens text ger många exempel på vad som anses vara "Irish". Jag ska genast erkänna att hans första bok i Jack Taylor serien (The Guards) inte gjorde något större intryck. Tyckte den var bra, men inget speciellt. Kanske tyckte jag t o m att den hårdkokta jargongen då och då kändes en smula patetisk ? Its a fine line...om man så säger. Det kan lätt bli parodiskt och jönsigt. Scenen är alltså Irland, närmare bestämt västkuststaden Galway. Ex-polisen Taylor är åter i barndomstaden efter en kort sejour i London där bland annat hunnit med att skaffa sig en dyr kokainvana. Han ställs tämligen omgående inför en tuff utmaning;någon dödar unga "Tinkers". En "Tinker" är Irlands resande-folk, vi kanske skulle säga "tavring" ,"tattare" eller romer...fast Bruen är nog med att skilja "Tinkers" från "Gypsys"...hursohelst , en grupp männsikor som lever utanför samhället, de kallar sig själva för "The Clan" och alla andra för medborgare. Ett stolt folk, men Tinkers är illa sedda av i stort sett ALLA och polisen är ointresserad. Ett fall för Taylor alltså. Mer tänker jag inte berätta. Läs boken, eller läs något annat av Ken Bruen.
ps ) I förtexten - bland alla andra lovord - kan man läsa; "Bruen is the best kept secret in crime fiction" en titel han tydligen fått ärva av George P Pelecanos.

lördag, december 17, 2005

Inget flow..

Kristian Lundbergs första bok om "krimmaren" Nisse i Malmö var en av förra årets absoluta höjdpunkter. Läsning blev plötsligt som att lyssna på bra musik, man kom in i rytmen och det bara rullade på....om ni förstår vad jag menar.Hade därför stora förväntningar på uppföljaren, Grindväktaren. Men jag kommer inte igång. Jag hittar inte rytmen, det finns inget "Flow" i texten.
Jag har startat om den, försökt på nytt, men tvingas motvilligt erkänna att Grindväktaren inte är det jag hade hoppats på.