Hämnd a la The Smiths

OBS ! SPOILERVARNING !

Jag gillar John Ajvide Lindkvist och läser just nu hans senaste roman, Människohamn. Underbar inledning och jag blir verkligen gripen av historien och karaktärerna. Han har dessutom ett vackert språk, John Ajvide. Men...det börjar likna Poltergiest ..ni vet hur det brukar vara i skräckfilmer. Det blir för mycket. För tydligt och monstren syns för mycket. Jag hoppas verkligen storyn tar ny fart för det var längesedan jag tog mig ann en bok med så stora förväntningar. Varje kväll- efter den obligatoriska EM matchen, som tyvärr snart bara är en abstinens (och så småningom ett vackert minne) - väntar nya upplevelser tillsammans med John Ayvide och hans berättelse om HAVET.

Men.The Smiths.
Jag älskar när författare väver in musikreferenser i sina berättelser. Ian Rankin, Ken Bruen, Nick Hornby med flera är mästare på det. Att John Ayvide är ett Smiths/Morrissey fan framkom redan i hans första bok ( Låt den rätte komma in) då han smög in citat lite här och där. Nu går han ett steg längre , det förs bland annat ett helt samtal baserat på textrader ur Smithslåten "Panic".
Underhållande som fan, men kanske obegripligt för den icke invigde att höra en zombie skrika "Häng Discjockeyn " och "Bränn Discot". Men skit i det. Det finns så mycket annat att läsa för de icke-troende, mer sånt, John Ajvide!
Märks det att jag är mycket förtjust i hans namn ?