måndag, augusti 21, 2006

Flickan som lekte med elden - Stieg Larsson (sv)

Kort bakgrund: Journalisten Stieg Larsson stegade upp till Nordsteds Förlag med tre manus som sedemera blev "Millennium-Trilogin". Larsson avled högst oväntat kort därefter. Den första boken, "Män som hatar kvinnor" , blev en stor succé. SL var chefredaktör på tidningen Expo och ffa känd som expert på högerextremism och nynazism.

Jag har precis avslutat del 2 i denna trilogi, "Flickan som lekte med elden". Som titeln antyder så har vi att göra med en kvinnlig huvudperson. Och inte vilken kvinna som helst. Lisbets Salander kan närmast liknas vid Luc Bessons "Nikita". Men bara nästan. Inte ens det gör henne rättvisa. Du har garanterat har aldrig träffat eller läst om en kvinna som Lisbet tidigare. I "Män som hatar .." fick vi följa journalisten Mikael Blomkvist och han finns givetvis med även här.
Blomkvist får dock stå tillbaka för Lisbet Salander vilket tilltalar mig. Om det var någonting jag störde mig på i "Män som hatar" så var det just journalisten Blomkvist. Faktum är att jag stör mig på karaktären Blomkvist fortfarande . Den kvinnliga superhjältinnan Salander klarar det mesta, hon är en riktig överlevare. Hon är ung, stark, lesbisk och extremt intelligent. Hon har - förutom att hon är socialt handikappad - egentligen inga svagheter. Jo , hon har en. Hon blir givetvis - som alla andra kvinnor som förekommer i boken- kär i Blomkvist ! Redan i första boken fann jag det ytterst irriterande att ALLA kvinnor (oavsett ålder och sexuell läggning) skulle hoppa i säng med Blomkvist ..och det fortsätter i samma stil här. Trist och töntigt och det drar ner mitt betyg. Kanske för "P.K" från min sida, kanske finns här en ironi över deckargenrens manliga ideal, men den uppfattar jag dessvärre inte. Det6 känns bara unket gubbigt. Det är synd, jag gillar verkligen den här serien, även om det inte låter så. REnannan invändning...Nä , skit i det !

Milleniumsviten (so far) har någonting fräscht över sig som jag inte riktigt kan sätta fingret på , men som är lite unikt i svensk deckarlitteratur. Samtidigt har både "Män .." och "Flickan" ganska traditionella storys. Mörka familjehemligheter, ond bråd död och allt det där. Jag gillar det. Liten invändning också mot slutet där jag tycker händelseutveckligen gå lite överstyr. Lisbet goes Arnold och det känns inte riktigt bra. Lite Hollywood ending också.... nu ska jag sluta gnälla ! Kul Cameo-inhopp av Paolo Roberto. Jag kommer garanterat att läsa avslutningen.
Betyg 6/10