torsdag, januari 15, 2009

The Big Music

Jag hade det stora nöjet och att se och höra Sofia Jannoks Jojk-Jazz på Nalen häromkvällen. Det var skivsläpparfest för en platta med den peculiar titeln "Áššogáttis"
Innan dess hade jag bara hört henne som hastigast på en såndär morgonsnutt på TV4, läst en och annan intervju och hade hon inte varit kusin med min kompis Janne så hade jag med största säkerhet inte rest till Stockholm en helt vanlig onsdagskväll för att lyssna på musik. Kanske för tio år sedan, men inte idag.
Och definitivt inte för att lyssna på en "Worldmusic - artist".
Bla! pretto-stuff"!

Men jag överraskade mig själv och tackade ja, och det ångrar jag inte.
Jojk -Jazz, var det. Vet inte om det är en korrekt beskrivning, men hur fan definierar man egentligen det hon gör ?
Jag gör ett försök:
Det finns lite Enya ( i det pampiga,storslagna och den dramatiska rösten, det finns en aning Björk ( i utstrålningen och närvaron) och det finns en del Jan Johansson ( i anslaget hos den utmärkte pianisten) . Här finns också det moderna, kanske märks det mest i poppiga "Irene" (video på YouTube som jag antar är Singeln från nya skivan)) och här finns ett jazzigt inslag som gör att det ibland svänger grymt. Det finns naturligtvis ett starkt folkmusik inslag, men jag tänker då inte på Sverige i första hand (jag inte kan spåra något svenskt vemod). Mer stolthet och frihet än dyster granskog således.
Men.
Någonstans hittade jag också Waterboys - och då ffa det som gjordes på This is The Sea & Pagan Place - i Sofia Jannoks musik.
Det klara ljudet. Strofer som upprepas, suggestiva rytmer som tasssar tyst inledningsvis för att sedan övergå i en mässande hymn ..
Kort sagt: The Big Music....
Mike Scotts vision innan han upptäckte Irlands västkust och blev den sparsmakade folkmusikern.
Fast i Sofias fall är instrumenteringen redan sparsmakad. Nästan akustisk ( ståbas, piano, försiktig visp- trummis..och förstås, rösten) .
Det är en konst att spela stor musik tyst.

"I have heard the BIG Music and I´ll never be the same"/
The Waterboys ( A Pagan Place, 1984)