Människa utan hund- Håkan Nesser

En ny Nesser. Bokstavligen ? Jo, faktiskt. Bakom den kryptiska titeln , Människa utan hund, hittar i alla fall jag en ny Håkan Nesser. En rappare, mer direkt och tuffare författare. Har finns en ny friskt ton som jag inte hör tidigare. I alla fall jämfört med Van Veteeren sviten och de nostalgiska 60-tals berättelserna om Kim Novak, Piccadilly och ungdomens Kumla . Jag gillade Van V, ingen större favorit men han var- som man säger- helt OK. Och lite till. Kim Novak & CO har jag däremot aldrig förstått storheten med. Tyckte de var mer än lovligt inställsamma. Men jag vet redan nu att Gunnar Barbarotti kommer att bli en favorit. Gunnar Barbarotti, ett bra namn också! Har inte Mankell också en snut med ett namn som klingar svensk-italienskt ? Och Hamiltons vapendragare i Vendetta, heter inte han Luigi Persson eller var det Guiseppe Larsson ? Hursomhelst. Människa utan hund är en mycket välskriven historia. Persongalleriet är strålande, speciellt lärarparet Hermansson sitter kvar i minnet. Det sägs många klokheter i den här boken och jag kom på mig själv med att för en gångs skull verkligen försöka memorera vissa citat. Sådana där som är bra att ha när man sitter och pilsnerfilosoferar för sig själv.