Flemmings agent double "O" seven

Har aldrig läst en Ian Fleming. För mig är Bond FILM som ...ja, kanske var Bond bra en gång. Sean Connery & Ursula Andress, Live and Let Die med Paul McCartney, De ruggigt snygga förtexterna, och den känske bästa Bondlåten, Galdys Knight the Pips med "License to Kill".
Sonen, som är 10 år , har fastnat för 007 och vi har glott igenom HELA James Bond DVD collection och jag märker att tiden verkligen har satt sina spår .Vet inte var jag ska börja men det som känner mest angeläget att kommentera är väl det här med alla "Bond-brudarna". Ni vet tjejer som himlar med ögonen och säger -" Oh, James" . Pinsamt. Jag blir generad över att jag en gång i tiden tyckte att dessa filmer var "rätt OK". Vill inte kännas vid det. Ångrar djup att jag ledde in sonen på denna bana. Hoppas att han hittar något annat att vurma för SNARAST . Innan han får några men för livet. Bond är bara en så oerhört trist typ! Hela konceptet känns så unket och förtvivlat förlegat. Man förvånas att han överlevt. Men idag verkar Bond mest handla om varumärken. BMW , Ericson och Sony. Logotyperna är viktigare än brudar och Dry Martinis. Tidstypiskt, men lika osexigt som den förlegade kvinnosynen. Den enda charm som jag kan se idag sitter i Sean Connerys snygga hatt (heter den feodora?)och det faktum att Bond- i Connerys gestaltning- hade en cigg så där nonchalant snyggt i mungipan. Som Frank Sinatra. Undrar om den Bond som Ian Flemming skrev om är annorlunda ?